Klubb Totaal performs Protein Flow. Live for the first time in nearly two years.

KRÖNIKA BORÅS TIDNING 2011-12-14

http://www.bt.se/kulturnoje/kronikor/2012—aret-da-boras-hander(3072794).gm

Våren 2003 satt jag i en soffa på Rockborgen. Mittemot mig satt 17-åringarna Johan Olsson, Emma Fyman, Anders Filipsson och James Whife. De hade just spelat in The Brunchs första demo-ep Come here often?, fem skeva poppunklåtar om att ha tråkigt och längta bort. Jag tyckte att det var mest lovande slammer jag hade hört från Borås. Själva verkade de mest överraskade av att jag gillade deras låtar, bandet var bara tänkt som en kul grej.

Drygt åtta år senare ser jag dem igen, i pilotversionen av dokumentären Still going nowhere som ligger på youtube. Mycket har hänt, men ändå inte. De fyra har fortsatt att spela i diverse bandprojekt som Domestic Disturbance, Sicken skuta och The Eyeshades. Emma har flyttat till New York, hängt med gamla punkhjältar och flyttat hem igen. I filmen firar det gamla bandet släppet av Johans soloprojekt Stormkök, på Emmas nystartade skivbolag Mammaskeppet. Det kunde bara varit en vacker bild av gammal vänskap, men över allt svävar en frustration. Still going nowhere ställer frågan som snart börjar gnaga på alla satsande musiker: varför händer det inte? Och vad händer med mig om det aldrig gör det?
Ingenstans är den frågan så ständigt aktuell som i Borås.

Så gott som alla medelstora svenska städer har sett något lokalt band slå igenom på den svenska popscenen de senaste 20 åren. Men från Borås har det varit tyst. Det finns någon bandmedlem med Boråsbakgrund här och där, men inga som gått direkt från replokalen hemmavid till något stort. Redan när jag var en del av Borås musikscen för tio år sedan var det som att en osynlig barriär reste sig någonstans vid Viaredsmotet. Många band lade ner väldigt mycket arbete, men det stannade ändå vid att vara bäst i stan och glänsa på Trägårn’ två gånger om året. Kanske fokuseras det på fel saker, kanske handlar det om bristande självförtroende. ”Det går för långsamt. Jag kanske inte har någon styrfart,” analyserar Sicken skuta-sångaren Anders Filipsson själv i filmen. Jag vet inte var problemet ligger, men jag vet att Still going nowhere-piloten träffar mig rakt i hjärtat.

Kanske är något äntligen på väg att förändras. 2012 har goda förutsättningar för att bli året då Borås äntligen blir en svensk popstad att räkna med. Just nu är Stockholm tapetserat med reklam för en stor talangtävling där Daniel Norgrens namn står i störst bokstäver på affischen. Jonas Wallins projekt Brådis har just skrivit på ett kontrakt med Universal och gjort ett par bejublade spelningar. Något ligger i luften, kanske blir Still going nowhere färdig lagom till att Borås faktiskt börjar röra på sig.

FAKTA
FEM BORÅSARE DET KAN LOSSNA FÖR

BRÅDIS
För något år sedan fick jag en EP från Jonas Wallins projekt The Pretty Ugly. Då visste jag att han gjort musik under namnet Brådis länge, och nu har han återvänt till det namnet. Singeln Sockerbagare är en långsamt växande P3-dänga som ger Loney Dears Emil Svanängen en match om vem som bakar Sveriges mäktigaste symfpopmaränger. Wallin har inte bara ett nyskrivet storbolagskontrakt, han har också drivet och melodisinnet som krävs för att förvalta det.

DANIEL NORGREN
Framträdandet i Nyhetsmorgon i våras var en rungande succé. Norgren är helt komplett som artist, frågan är bara om det finns en plats på den svenska scenen för skrovlig enmansblues. Jag tror det, allt handlar om att Norgren ska ha det lilla flytet och hamnar i rätt sammanhang – varför inte som ledmotiv till en bra teveserie?

MOONLIT SAILOR
De snyggt producerande postrockarna har turnerat i Kina och Japan och släpper skivor på amerikanska emoetiketten Deep Elm som är erkänt duktiga på att få in sina band i diverse teveserier och filmer. Tidigare i höst fick Moonlit Sailor även lite uppmärksamhet i Sverige när de var med på Hultsfreds Rookiefestival. Sverige borde vara redo för lite Kentdoftande instrumentalrock.

STORMKÖK
Jag har tappat räkningen på hur många Boråsband som Johan Olsson har satt guldkant på. Hans solodebut med Stormkök är precis vad den heter; Instrumental musik på svenska. Högklassig gitarrmusik med Björn Olssons skaldjursskivor som uppenbar referens. Och om Olssons låtar kan nå kultstatus, synkas i varje svenskt teveprogram och bli hits i Håkan Hellström-version så kan Stormkök också nå långt utanför 033-land.

Joel Sjöö

BÄST JUST NU

STILL GOING NOWHERE
(pilot, sök på youtube)
Upp och titta, medborgare.

THE ROOTS
Undun
(Def Jam/Universal)
The Roots går på djupet. Ett mäktigt album.

PER EGLAND
Jimmie
(I made this)
Smartskaftet Eglands låt till Jimmie Åkesson är vinterns varmaste debattinlägg. ”Det är inte deras fel Jimmie / att du är rädd”.

ATT LÄNGTA EFTER

THE BIG PINK
Future this
(4AD/Playground, ute 16/1)
Nästa år MGMT-breda genombrott?

bob hund
(dokumentär, SVT2 lördag 19:00)
Missa inte Peter Magnussons film om nittiotalets viktigaste svenska rockband.

MUTE: AUDIO DOCUMENTS
(box, Mute. Ute 20/2)
10 cd med rariteter och hits ur skivbolaget Mutes mäktiga arkiv. Årets försenade julklapp.

Stormkök – Riktigt Så Enkelt Är Det Nog Inte
Instrumental Musik På Svenska EP 2011

Motellet Film are currently working on a documentary. Following a few musicians from Swedish town Borås. Klubb Totaal and Stormkök are both featured. Pilot follows below.

Emma from Klubb Totaal recently visited New York. She performed acoustic at Cake Shop. This is India, taken from upcoming Klubb Totaal album, scheduled to be released at the end of this year.

Han tar köksvägen till solodebuten
KULTUR & NÖJE 2011-07-08 | Uppdaterad 2011-07-08

Boråsgitarristen Johan Olsson tar i kväll sitt instrumentala projekt Stormkök till Wiser’s.

FAKTA
Johan Olsson
Ålder: 25 år.
Bakgrund: Har spelat gitarr i många boråsbland, bland annat i Sicken Skuta och The Eyeshades.
Influenser: Rolling Stones, Lee Hazlewood, The Tremolo Beer Gut
Aktuell: Med det instrumentala projektet Stormkök som har en spelning på Wiser’s i kväll.

Johan Olsson har i många år haft en självklar plats som gitarrist i diverse boråsband som Sicken Skuta och Eyeshades. Men för ett och ett halvt år sedan skrev han en egen låt som blev startskottet till det egna projektet Stormkök.
– Den blev bara liggande ett bra tag, men sen kom jag på att den blev jäkligt bra så jag ville testa att spela in fler. För mig har det alltid varit lättare att skriva melodier än texter.

Låtarna blev fler och produktionstempot ökade när musikerkollegan Emma Fyman drog igång bolaget Mammaskeppet och ville ge ut skivan digitalt.
– Det blev mer på riktigt då. Innan hade jag ingen aning om vad det skulle bli av det, säger han.

Merparten av skivan är inspelad hemma i hans lägenhet, med gitarrerna och den antika trummaskinen Roland som enda sällskap.
– Det var skönt att ha något som bara är mitt eget. När man spelar i många olika band måste alla bidra med sin del och då måste man kompromissa ofta. Det är så band fungerar, men nu slapp jag göra det.

Resultatet blev en instrumental skiva med målande låttitlar som Imorrn Ska Jag Ta Semester Från Mig Själv och Jag Tror Jag Vill Träffa Henne Igen.
– Varje spår har nog blivit som en filmsnutt. Känslan finns i melodin även om det inte finns någon text. Låtarna betyder specifika saker för mig, men jag vill inte förklara vad utan vill att folk ska kunna ha sina egna tolkningar, säger han.

Inspirationen har kommit från både surfmusik och filmmusik som återfinns i spaghettiwesternfilmer, som den i Once Upon a Time in the West från 1968.
– Det är smäktande ballader och elaka gitarrer och så smutsigt alltihop. Det finns en skitig nerv i sådan musik som jag gillar. Det känns förlåtande i ett samhälle som i övrigt strävar efter perfektion. Det är okej att inte vara perfekt, det fula måste komma fram också, säger han.
Tycker du att du har lyckats fånga det i din egen musik?
– Absolut. Det låter precis som jag vill att det ska göra. Jag har fått med både det fina och fula.
Men namnet då – Stormkök?
– Det är ett gammalt bandnamnsförslag som blev nedröstat. Så då tänkte jag att det var ett ypperligt tillfälle att använda sig av det nu, säger han.

I kväll blir första gången han presenterar sitt verk för allmänheten, då på puben Wiser’s i Borås.
– Det kommer inte vara någon traditionell spelning där jag står ensam på scen, men man kommer märka när spelningen väl blir av, säger han kryptiskt.

Vedrana Sivac
vedrana.sivac@bt.se
Telefon: 033-700 07 27